Hälsan framför allt #MyHealthjourney #blogg101

Me out runningUtan tvekan är de val man gör i livet avgörande för ens välmående. För egen del önskar jag att jag hade förstått tidigare i livet hur viktigt rörelsen var för hälsan. Men kanske var jag inte beredd då, kanske lyssnade jag inte på min kropp som skrek ’hjälp, vad gör du nu?’

Min önskan är att jag kanske kan inspirera någon att ta steget mot ett hälsosammare liv, och börja med att röra på sig. Och kanske äta mer anpassat till den rörelsen så att man inte ökar i vikt utan går ned. För, för mig var det viktigt at hitta en lösning som var både anpassad till mitt humör/person och till det som jag anser är det viktigaste att tänka på: Hållbar utveckling av både kropp och själ. För mig var det först promenader och boxning, att minska på sockret och att äta lagom mycket. Sockret har jag dragit ner på rejält, och faktum är att min mage tycker också att det är bra. När jag, de få gånger jag gör det, äter sött så får jag nästan alltid en krånglande mage dagen eller två dagar efter jag ätit sött. Min IBS slår till med full kraft, och det är ingen skön känsla.

Så, mina vänner:

* Hitta ett sätt att träna på som DU känner fungerar för dig

* Sätt up LAGOM stora mål

* Förändra beteenden hos dig själv, lär dig handskas med ditt ätande (läs socker)

* Belöna dig själv när du passerar milstolpar!

Cancer #blogg101

Pappa Lasse som igår den 16e September skulle fyllt 88 år blev ett av många offer för Cancer, samma sak med min Mamma Gunnel som avled efter ett långsamt och plågsamt förlopp av Myelom  som konstaterades på Hösten 2004 samma år som min Pappa hade gått bort.

Jag lägger ingen tid på att tänka på om jag kommer att få cancer, chansen är ju rätt hög då båda mina föräldrar fick det, trots att ingen av dom var rökare eller så. Jag var rökare OCH snusade samtidigt under många år, och även om jag slutade röka för dryga 15 år sen och slutade snusa för snart 5 år sedan så vet man ju aldrig. Fast å andra sidan finns det ju dom som aldrig blir sjuka i Cancer trots rökning och annat osunt leverne.

Själv gör jag vad jag kan för att förbättra mina villkor genom att träna regelbundet, löpträningen lägger jag högst nu, men även boxning och simning ingår i min träningspalett. Socker har jag dragit ner på, men inte slutat använda helt. Kan vara nästa steg i min #MyHealthJourney som påbörjades våren 2012 och nu dryga -40kg, en hjärtinfarkt och många mil senare är jag förmodligen i det bästa fysiska tillstånd som jag befunnit mig på kanske 20-25 år.

Vad gör DU för att förbättra DINA chanser till ett hälsosamt liv?

015/101 #blogg101

Lite kort om min hälsoresa #MyHealthJourney

Under uppväxten (Läs skolan) ville jag aldrig vara med när man hade gymnastik, dels för att jag var liten och svag. Närsynt och var alltid den som sist valdes ut när man skulle utöva lagidrott. I nian förändrades detta då jag fick en gymnastiklärare som försökt hitta den idrottsform som passade eleven bäst, inte tvärtom. Men säg den lycka som varar, Pappa sökte och fick nytt jobb vilket innebar flytt och jag hamnade på den förhatliga Bjästaskolan, där gymnastikläraren endast premierade elever som spelade i Ishockeylaget som han tränade (Dom killarna var för övrigt mest skadade och var SÄLLAN med på gymnastiklektionerna….). Så för mig och många med mig blev det ‘straffkommendering’ där han (gymnastikläraren) gjorde sitt bästa för att för alltid förstöra glädjen i att röra sig för mig.

Så… 2011 kraschar jag rejält, djup depression och panikångest i kombination. Toppar min viktkurva under årsskiftet 2011-2012 med 127 kilo på en längd av 178 cm. DÅ börjar jag inse att jag måste göra något åt min livssituation. Så julen 2011 får jag av mina döttrar och deras släkt på mammans sida en boxningssäck och boxningshandskar och börjar försiktigtvis träna med den som mitt verktyg. Förutom det så går jag promenader igen, korta till att börja med sedan ökar jag längden med orken. Tar bort så mycket socker som möjligt ur kosten och äter normala portioner (dvs undviker att ta två portioner), byter ut kakor/godis på kvällen mot vatten och ibland te.

2013 har min vikt gått ner till 90 kg, DÅ….. får jag en hjärtinfarkt. Som min läkare säger: ”Hade du inte gått ner dom där kilona hade vi nog fått se ett annat scenario”, jag tror inte på slumpen men visst var jag förbannad att jag råkade ut för det då jag hade lyckats minska vikten så pass mycket.

Så, sommaren 2014 köper jag träningskläder och löparskor, då har jag nått min målvikt på 80+ kilo (Ja, vikten rör sig runt det nu också) och börjar löpträna. Jag som HATADE att jogga när jag var yngre bestämmer mig för att börja löpträna. Varför frågar du dig kanske? Jo, för mig är det fullständigt logiskt att ta mig an något som jag verkligen tycker illa om för att gör det till mitt eget. Capiche?

Så i Maj lyckas jag ta min första mil, två månader för plan och jag är helt euforisk, den glädjen går inte att sätta ord på. Nästa lika stort som att bli Pappa eller Morfar (som jag numera också är! :))

Jag är idag mera vältränad än hur jag var för 30 år sen (Var dessutom storrökare då och snusade också, både har jag slutat med sedan många år nu) och visst finns det fortfarande förbättringspotential, och det är som det ska vara. So idag (4/9-2015) så tog jag milen på en dryg timme. Personbästa med andra ord. Och även om det inte alltid kommer att vara så, så kommer jag att träna varje vecka så länge jag lever och har hälsan att göra det.

Till dig som funderar på att börja säger jag: ”Find your own joy, and that joy will lead you too the best way for you to do #MyHealthJourney”